Malte reflekterar

Som kund i SEB kan jag via Telia skaffa mig en e-legitimation. Måste dock använda FireFox, vilket ju är helt ok, så jag klagar inte. Däremot är det någonting med den tekniska lösningen som kräver speciella inställningar i FireFox för att allt ska fungera. Inställningen When a website requires a certificate ska man sätta till Ask me every time. Denna inställning gör surfandet på sajter som kräver e-legitimation lagom irriterande. För varje j+++a request måste man välja certifikat och sedan fylla i lösenordet. Pust. Men men, dylika ärenden är ju varken vanliga eller långvariga, så jag överlever väl.

Nästa irritationsmoment (som kanske mer är ett frågetecken): Av någon anledning tycker FireFox att de utfärdade certifikaten (som utgör e-legitimationen) är hårdvarucertifikat och därmed förvägras jag möjligheten att exportera dem. Jag vill gärna exportera certifikaten, till exempel för att kryptera och signera epost. Kanske går det att komma runt FireFox:s begränsning på något vis, jag vet bara inte hur. Nåja, jag kan leva utan detta. Det finns alternativ, men jag kan ändå inte förstå varför detta användningsområde inte tillåts.

Med e-legitimationen i min hand lyckades jag deklarera över internet. Smidigt. Idag tänkte jag utöka användandet av det nya legget genom att registrera mig som e-kund hos CSN och sedan ansöka om studiemedel för sommarkursen jag ska läsa. Allt gick bra till en början, logga in, påbörja min ansökan och så. Tyvärr visade det sig att CSN inte riktigt kommit hela vägen. När jag behövde fylla i vid vilket universitet jag läser funkade inte drop-down-menyerna. Det var väl nått JavaScript som inte testats ordentligt på alla plattformar (läs allt utom MSIE/WIN). Hur kan man designa en webbapp som inte fungerar i FireFox? Idag?! Fascinerande.

Summa summarum. E-legitimation må vara en fin tanke men än är det långt kvar. Varför fungerar inte e-legitimationen i Mac:ens standardwebbläsare Safari? Saknar den någonting? Och varför kräver hanteringen av e-legitimationen i FireFox en plugin? Var man verkligen tvungen att välja en lösning som kräver specialskriven programvara? Varför är så många sajter så dåliga i sitt stöd för flera av de ledande webbläsarna? Detta är långtifrån alla frågor, vilket befäster mitt påstående att det är långt kvar.

Här följer en underhållande dialog med min bank (personnamn och kontonummer utelämnade).

Rubrik: Kontonummer klipps av vid klipp och klistra

Hej!

Jag lade till en mottagare i mottagarregistret idag, närmare bestämt ett privatkonto i Föreningssparbanken. Jag fick numret skickat till mig via e-post med följande beskrivning:

"Copy-paste från FSB: xxxx-x xxx.xxx.xxx-x"

När jag så kopierade detta kontonummer från mailet och klippte in det i kontonummerfältet i mottagarregistret märkte jag inte att det jag klippte in höggs av och blev till "xxxx-x xxx.xxx.". Jag följde sedan instruktionerna gällande kontonummer hos Föreningssparbanken och fyllde på med nollor mellan clearing och kontonummer (efter att ha tagit bort allt som inte var siffror).

Jag tycker validering av inmatade kontonummer ska göras bättre.

T ex: jag som användare görs uppmärksam på att jag klippt in för mycket text; eller, text som klipps in rensas på tecken som inte är siffror.

Det bästa hade naturligtvis varit om de instruktioner som ges gällande formatering av de olika bankernas kontonummer genomfördes automatiskt av systemet.

Med vänliga hälsningar,
Malte

Jag fick ett blixtrande snabbt svar, bara nån kvart efter jag skickat min kommentar. Svaret var så snabbt att det mesta av innehåll nog försvann på vägen.

Hej!

Tack för ditt meddelande.

Det är inte bra att kopiera in tex kontonr för då kan mellanrum tex komma med som gör att det blir fel.

Med vänlig hälsning
SEB

N.N.

Jag kände mig tvungen följa upp.

Öh, goddag yxskaft?

Jag vill verkligen inte vara otrevlig, men det var ju precis vad jag skrev. Jag gav också synpunkter på lämpliga åtgärder.

Här kommer ytterligare ett förslag på åtgärd som torde vara lätt att införa:

På sidan där man lägger in nya mottagare, skriv en liten varningstext ovanför/under/bredvid textfältet för inmatning av kontonummer som säger (t ex):

"Klistra inte in text i detta fält eftersom den huggs av om den är för lång!"

Med vänliga hälsningar,
Malte

Jag fick svar även på detta: mina synpunkter vidarebefordras till de ansvariga för internetkontorets utveckling. Tack!

Hur som helst, ett roligt exempel på hur vårdslöst "elektronisk" kommunikation många gånger hanteras idag. Tyvärr är min erfarenhet att det alltför ofta går till så här. Man måste fråga och fråga igen—och gärna ännu en gång—innan man får något vettigt svar. Inte sällan får man finna sig i att helt stå utan.

På gp.se kan man (angående en video sänd i australisk tv som påstås visa amerikanska soldater i färd med att elda upp talibaner) läsa följande: Enligt New York Times och Washington Post är höga amerikanska tjänstemän bekymrade över hur videon kan komma att inverka på USA:s rykte i den muslimska världen.

*Harkel*, *host*, *host* och med höjt ögonbryn: vilket rykte?

Från och med den 1 juli i år blir det alltså förbjudet att utan tillstånd ladda ner information från Internet. Till exempel förbjuder jag nedladdning av den här sidan.

Trots massiva protester från privatpersoner, företagare, forskare och politiker inom hela EU, och många varningens ord från redan drabbade i till exempel USA, har EU-kommissionen nu beslutat att mjukvarupatent är en god idé. Det direktiv som "förhandlades" fram i maj förra året antogs vid ett rådsmöte under Luxemburgs ordförandeskap tidigare idag som en A-punkt, det vill säga direktivet antogs utan diskussion, detta trots att det inte fanns någon politisk majoritet bakom beslutet. Den demokratiska ordningen i EU är bevisligen blott ett spel för galleriet. En sannerligen dyster dag.

• FFII.org: Council Presidency Adopts Software Patent Agreement Against Council's Rules"
• NoSoftwarePatents.com: EU Council Sends A Mockery Of A Common Position To The European Parliment For A Second Reading

Trots att EU-parlamentet med stor majoritet röstat för en omstart av det omdiskuterade mjukvarupatentdirektivet verkar det som att EU-kommissionen vägrar lyssna. Det är inte konstigt att man börjar tvivla på den demokratiska processen inom EU när ett så viktigt beslut behandlas med en så stor nonchalans. Jag kan tycka att en européisk union---och i förlängningen en världsunion---är en naturlig och kanske ofrånkomlig utveckling av vårt samhälle men inte utan ett fungerande, demokratiskt fundament. Jag ställde min nej-röst till trots större förhoppningar till EU. Denna incident allena ger mina tvivel mer bränsle...

Lite smått och gott.

• Ny Teknik: Nytt krav på omstart för mjukvarupatent
• Svenska Dagbladet: Patentlösningen som bromsade utvecklingen
• FFII.org ordnar demonstration 17 februari i Bryssel
• Programming Freedom: Letter to the Patent Office From Professor Donald Knuth

Lawrence Lessigs bok Free Culture i Göteborgs-Posten. (via Erik)

Ännu en gång (se här) kan vi tacka de Polen för att vi återigen kan skymta en ljusning i horisonten. Men det är inte över ännu. Saxat från NoSoftwarePatents.com:

Poland requests another delay of the adoption of the EU Council's common position on a software patent directive [–––]

Florian Müller, campaign manager of NoSoftwarePatents.com, calls on supporters to contact their MEPs and launch an all-out offensive for the restart because it is by far and away the best chance to prevent the legalization of software patents in the EU. In fact, it may be our only realistic chance. This is the moment of truth.

The NoSoftwarePatents.com campaign published a "restart lobbying guide" that tells citizens how they can influence the upcoming JURI decision: http://www.nosoftwarepatents.com/docs/050124guide.pdf

Angående Sveriges officiella hållning till det hela: Bodströms svar till Fridolin, som jag lade ut på här på tancred.com häromdagen har nu publicerats på riksdagens hemsida (se här).

Just som man anade en ljusning i horisonten så händer det igen. Det omstridda (läs fullkomligt vansinniga) förslaget till ett nytt EU-direktiv om mjukvarupatent är återigen påväg att klubbas igenom utan diskussion nu på måndag 24 januari, detta trots att förslaget inte längre har någon majoritet. Dessutom har 64 members of the European Parliment begärt a new first reading of the software patent directive (se här). En meningslös begäran om förslaget går igenom på måndag.

Miljöpartiets Gustav Fridolin frågade i förra veckan justitieminister Thomas Bodström om hans och regeringens åsikt. Fridolin och Carl Schlyter (mp) skrev igår att de fått svar på sin fråga (svaret har ännu inte publicerats på riskdagens hemsida); för den som är det minsta insatt i skillnaden mellan mjukvara och teknik framgår Bodströms svar som minst sagt slingrande och undvikande. Alternativt är Bodström helt enkelt inte medveten om vad han skriver.

Nu tillbaks till pluggandet inför den stundande matematiktentan. Håll tummarna, inte för att jag klarar tentan, utan för att matematiken även i framtiden kommer vara ett vetenskapsområde befriat från patent. Om patentdirektivförslaget klubbas igenom på måndag kommer den friheten vara ett minne blott.

Mer information: Subj: Software Patent Directive on Agricultural Council List of A-Items, pressrelease från ffii.se 2004-05-10: Bodström kör över EU-parlamentet om IT-patent, pressrelease från ffii.se 2004-09-17: Mjukvarupatent legaliseras utan debatt?, pressrelease från ffii.se 2004-12-21: Polen stoppade patentkupp i ministerrådet. Se också ffii.se.

Uppdatering: jag har fått tag i en kopia av Bodströms svar. Se här.

I Ny Teknik skriver Christer Åkerman om hur han blivit anklagad för att illegalt ha spridit programvara och att han på grund av detta blivit hotad av sin ISP med nedstänging av sitt abonnemang och överlämnande av ärendet till polisen. I slutet av artikeln skriver Christer att Brottet som sådant faller väl in i terroristmallen. Piratkopiering är en gigantisk industri som liksom porren finansierar all möjlig grov kriminalitet.

Kanske omfattar piratkopieringen oerhört stora summor pengar, men jag tror man får problem när man försöker jämställa piratkopiering för privat bruk med den organiserade piratkopieringen. De hundratusentals (miljontals?) privatpersoner som med hjälp av fildelningsprogram laddar upp och ner piratkopierade program bidrar högst perifert till försäljningen av dessa. Det är ju liksom hela poängen med att ladda ner program, att det är gratis (så när som på bredbandsuppkopplingen!). Med perifert menar jag att de som faktiskt säljer piratkopior naturligtvis kan få tag i sina kopior med hjälp av samma fildelningsprogram.

Samtidigt tror jag att de organiserade piraterna hade organiserat sig även utan fildelningsprogram. Det fanns en marknad för piratkopior långt före Kazaas, Gnutellas och DC:s dagar.

Hörde precis på radion att Ryssland accepterat Kyotoprotokollet. Vi får hoppas att detta leder till något gott. Mer finns att läsa till exempel här och här.

Kom precis på att jag saknar ytterligare en uppgift i GP:s långa lista (som jag skrev om alldeles nyss): Vilka begränsningar har tjänsten, om den har några? Föreligger det till exempel några MB- eller GB-begränsningar?

I gårdagens GP kan man läsa om hur mycket bredband kostar hos de flesta operatörerna i Västsverige (vet ej om artikeln finns med i nätupplagan). För nästan 60 olika bredbandslösningar presenteras anslutningsavgift, avgift per månad, kostnad första året, hastighet nedströms och uppströms i Mbit/s, teknik samt bindningstid.

Två kommentarer. För det första saknar jag en uppgift. Det är den om vilka tjänster som erbjuder fast IP-adress, om det är standard eller om man kan få det som tillval. En detalj kan tyckas, men för mig är uppgiften väsentlig.

För det andra undrar jag om inte begreppet hastighet används felaktigt i artikeln. Det som jämförs i artikeln är inte hastighet utan bandbredd, alltså kapaciteten i uppkopplingen. Hastigheten är mig veteligen något helt annat (benämns latency på engelska) och syftar i själva verket på den tid det tar från det att ett paket sänds från en nätverksenhet (ett modem, ett ethernet-kort, osv) tills dess paketet når sin destination (ett annat modem, ett annat ethernet-kort, osv).

Jag vet inte hur stor skillnaden i hastighet är mellan dagens olika bredbandstekniker, men förr i tiden — för mig åtminstone — var den avgörande. När jag bytte från modem (56kbit/s) till ISDN (64kbit/s per kanal) så upplevde jag en enorm skillnad i hastighet trots att bandbredden var i det närmaste likvärdig. Vill minnas att jag fann en jämförelse av latency mellan olika tekniker där ethernet låg på ca 1 ms, ISDN ca 10 ms och modem på ca 100 ms. Min ISDN-uppkoppling var med andra ord 10 gånger snabbare än mitt modem trots likvärdig bandbredd, och det kändes. Hur snabba är bredbandensteknikerna idag?

• Betydelse två hos webopedia:s definition av latency
• It's the Latency, Stupid, Stuart Cheshire, 1996. (Stuarts artikel bekräftar mitt minne av de olika teknikernas hastighet)

Ett av argumenten som förs fram av patentförespråkare—mitt intresse för frågan har sitt ursprung i debatten om mjukvarupatentets vara eller icke vara, men jag upplever att dagens reflektion bör gälla alla typer av patent—är att patentbarhet är en förutsättning för konkurrens. Eller tydligare, patentbarheten är en förutsättning för att ett företag ska våga satsa pengar på sin idé och därmed utgör den en förutsättning för att det överhuvudtaget kan uppstå konkurrens. Så uppfattar jag argumentet åtminstone.

Det är föga förvånande att de som har möjlighet att patentera en idé som de sedan utan konkurrens kan implementera och sälja, propagerar för patentbarhetens förträfflighet och nödvändighet. Vad som däremot förvånar mig är, att de som ser sig själva som förespråkare för den fria marknaden verkar tillhöra skaran av patentbarhetens ivrigaste förespråkare.

Jag kan inte få ekvationen att gå ihop. Ett patent innebär monopol, punkt slut. Visserligen utgör patentet ett tidsbegränsat monopol, men på en sann fri marknad bör det väl inte finnas några monopol överhuvudtaget? Ett monopol innebär ju att själva grundförutsättningarna för den fria marknaden sätts ur spel. Aktörerna på den marknad där ett monopol utövas kan inte längre tävla på samma villkor, vilket i motsatts till vad patentförespråkarna hävdar måste få till följd att möjligheten till konkurrens i själva verket minskar.