Malte reflekterar

Läser Peters utdrag från Nationalencyklopedin om ekosofin och associerar omedelbart till det jag precis läst om upplysningen och romantiken i skolan. En av de grundläggande idéerna hos romantikerna handlar om naturen och dess själ, naturen som ett levande väsen. Goethes roman om Werther är späckad av naturdyrkan, något som tydligen inspirerade tyska filosofer alldeles extra. Friedrich von Schelling t ex, spekulerade luddigt om världsaltet som en enhet där alla delar, in i minsta detalj, hör samman med varandra. Sen gick han iofs längre och hävdade, i enlighet med Platons idélära att naturen i sig besitter en själ.

Nationalencyklopedin nämner i sin artikel om ekosofin vare sig de tyska naturfilosoferna eller Platon, men det låter ju onekligen som att det är från dessa den härstammar.