Malte reflekterar

Ett av argumenten som förs fram av patentförespråkare—mitt intresse för frågan har sitt ursprung i debatten om mjukvarupatentets vara eller icke vara, men jag upplever att dagens reflektion bör gälla alla typer av patent—är att patentbarhet är en förutsättning för konkurrens. Eller tydligare, patentbarheten är en förutsättning för att ett företag ska våga satsa pengar på sin idé och därmed utgör den en förutsättning för att det överhuvudtaget kan uppstå konkurrens. Så uppfattar jag argumentet åtminstone.

Det är föga förvånande att de som har möjlighet att patentera en idé som de sedan utan konkurrens kan implementera och sälja, propagerar för patentbarhetens förträfflighet och nödvändighet. Vad som däremot förvånar mig är, att de som ser sig själva som förespråkare för den fria marknaden verkar tillhöra skaran av patentbarhetens ivrigaste förespråkare.

Jag kan inte få ekvationen att gå ihop. Ett patent innebär monopol, punkt slut. Visserligen utgör patentet ett tidsbegränsat monopol, men på en sann fri marknad bör det väl inte finnas några monopol överhuvudtaget? Ett monopol innebär ju att själva grundförutsättningarna för den fria marknaden sätts ur spel. Aktörerna på den marknad där ett monopol utövas kan inte längre tävla på samma villkor, vilket i motsatts till vad patentförespråkarna hävdar måste få till följd att möjligheten till konkurrens i själva verket minskar.